Då sitter man här..

Då sitter man här då. Parkerad i soffan. Förkyld och en aning febrig.
Uscha! Jag trodde jag skulle klara mig. Men, men.. det kunde man väl inte tro något annat egentligen heller, än att också jag skulle åka på något.
Så istället för de drygt 40 timmarna jag skulle få denna vecka, blir det nu 80% av 22 timmar.
Det ÄR skillnad. Och det svider.

Igår var det i alla fall dags för den årliga terrorn. Magnetröntgen på hjärnan. HU! Återigen var det dags för huvudet att bli fastspänt i ett plastgaller a la' gladiatorhjälm och sedan dessutom bli inkörd en, smal, liten tunnel med hela överkroppen. När man sen väl är på plats, är det dags för det dunkande malande dånet som eliminerar alla andra evetuella ljud. Sen ska man ligga där i ca 50 minuter-1 timme. Har man inte cellskräck innan, så får man det då.

De första gångerna jag skulle in i maskinen hade jag dessutom mina kramper att tänka på, tänk er att ligga fastspänd med huvudet medan kroppen krampar. Skön känsla va!?

Hur som helst så fick jag morfin den här gången och somnade t.o.m. de sista 10 minuterna..
Sen sov jag 2 timmar på soffan när jag kom hem.
Vilken pärs!