Då kör vi igen..

Ja, nu kör jag igen.. och vet ni varför jag börjar skriva igen?
Jo, det nämligen så att ett nytt kapitel i boken Emilia Johanssons liv, ska skrivas.
Hon ska nämligen gå och utbilda sig till sjusköterska på Högskolan i Dalarna.
Ett distansprogram som sträcker sig över 3 år. Det kommer bli tufft på alla sätt å vis, inte minst att vara ifrån Fredrik och alla pengar som kommer bli tvugna att gå till resor. Men ALLT, har jag ju igen om 3 år när utbildningen är klar och jag har fått ett riktigt jobb!

Med tanke på resvägen och pengafrågan, har jag sagt att jag kör en prov-termin. Förhoppningsvis så är Karolinska klara med sina papper för att kunna examinera sjuksköterskor till hösten igen, och då kan jag helt enkelt byta skola. Då blir det lite närmare och antalet träffar kommer också att bli färre då deras samarbete med Gotland är ett helt annat.

Till Dalarna och Falun kommer jag att bli tvungen att åka ca 2 ggr i månaden för att lyssna på föreläsningar och jobba med grupparbeten. vecka 1 är dock en introduktionsvecka så då blir jag borta söndag-fredag.

Skolan börjar på måndag den 18:e Januari. Och redan på morgonen den 17:e åker jag till käraste kusin Sara och hennes familj i Borlänge, bara nån mil ifrån skolan! =)

Det kommer bli riktigt tufft, och det kommer finnas stunder när jag bara vill lägga ner. Men det är ju DET HÄR jag vill. Jag har ju de senaste åren velat bli sjuksköterska och ev. barnmorska.

För är det så att jag orkar och fortfarande vill, då kan jag när jag jobbat ett år som sjuksköterska, plugga 1 år till för att bli barnmorska. Det är ju fantastiskt! Det är det som är så häftigt med att utbilda sig till sjuksköterska, det finns ju flera hundra inriktningar. Jag kan ju jobba med allt från "Läkare utan gränser" utomlands till att bli narkossköterska eller bli barnmorska. Valen är oändliga!

Men nog om det. Egentligen vågar jag inte hoppas för mycket.. Tänk om jag kroknar..


Ett annat projekt jag startat med i dagarna är att banta bort några kilo. Eller banta, det låter så otrevligt. Äta rätt och få bort några kilo låter bättre. Inga sötsaker och inte så stora portioner eller mycket kolhydrater. Det går bra. Jag är en jävel på att göra saker jag verkligen bestämt mig för. Men jag har satt en gräns för hur långt det får gå, och efter alla viktsvängar jag varit med om så är det bestämt för mig att jag aldrig mer ska behöva köpa ett par byxor större än strlk 40 eller M. Se det gör jag bara inte. Så, nu får jag stå mitt kast för att jag fuskat en längre tid. Men, så länge man inte märker att man går upp då gör man inget åt det heller. Det är när kläderna plötsligt börjar sitta väldigt trångt som man får en upperbarelse. Stopp och belägg!
Men andra ord kan titeln på detta blogginlägg "Nu kör vi igen" passa in på det här ämnet också..

Hoppas nu att ni börjar hitta tillbaka till min sida igen, det går i vågor att blogga vet ni.. =)

Jag blir så himla ledsen..

Det är tur att Amanda Jenssen har släppt ett nytt album, annars skulle jag inte klara av att vara sjuk en gång till.

Sist jag var sjuk var jag stressad att bli frisk, vi skulle ju ha spelning på Warvet.
Den här gången ligger 2 innebandymatcher, min egen födelsedag och en massa jobb i riskzonen.
Jag blir så förbannad!
Alltid är det något. Kan man inte få va sjuk när ingenting annat ligger i görningen. Fast när jag tänker efter så är det ju alltid jobbet och innebandymatcher som blir riskerade.
När man jobbar som jag gör får man ju bara ersättning om man hunnit blivit bokad på fler pass, men med 1 karensdag då som alla andra. Så nu som den här veckan var jag bokad idag och inget mer, (då dom ringer på morgonen samma dag och bokar in en för att jobba), då hinner det ju bara bli 1 karensdag och inget mer. Det enda som händer är att jag blir oanvändbar för jobb. Det är det farliga med mitt jobb. Man kan stå helt utan ersättning om man blir längre sjuk. Och det är farligt.

Innebandymatcherna är ju i princip varje helg så det är svårt att inte bli sjuk någon gång, men som den här veckan, då har vi 2 matcher inbokade för vi ska spela en träningsmatch imorgon mot ett gäng Hansagrabbar. Och så just den här veckan då. Just den här veckan ska jag bli sjuk.

Och så min födelsedag då, kors i taket, det blev det sistnämnda. Alla som känner mig vet hur galen jag är i min födelsedag. Det är den bästa och största dagen enligt mig själv och har alltid varit. Jag brukar börja påminna efter årsskiftet ungefär. Men det har jag faktiskt från min far som jämt snackar om hur många månader det är kvar till julafton eller till hans födelsedag då de båda ligger den 24:e. Med andra ord, är det inte tillräckligt nära till jul, så kan han alltid påminna om sin födelsedag den 24 april.

Nu ska jag fortsätta dricka te och kurera min stackars hals. Det är i alla fall en jäkla tur att det inte var den här veckan vi skulle ha någon spelning med Phat Lips..

feberfritt, ett litet tag..

Ja, Hugaligen! I morse när jag gick upp kändes det bra, bergis feberfritt. Trodde jag. Jag masade mig ut på en promenad, mamma var redan ute och gick så jag mötte upp henne och gick en sväng. Men fy sjutton vad trött jag blev. Nu sitter jag här i soffan igen och känner mig helt slö och ögonlocken håller på att ramla ner.. Men, men. Känslan av feberfrihet i morse var ju positiv. Nu blir det nog bara bättre.. Hoppas jag...

...För på lördag är det ju dags för spelningen på Warfsholm. Jag ska ju egentligen skriva Högskoleprovet på lördag på dagen inne i stan. Men t.o.m. får försöka att se mina begränsningar. Jag kommer aldrig att orka med både spelning och högskoleprov i det här skicket. Hade jag vart 100-procentig kanske det hade gått. Men sen dessutom en eventuell träningsmatch på söndagkväll i stan mot ett fastlandslag i innebandy skulle få mig att gå på knäna.. Nä, jag hoppar provet denna gång och tar det i vår igen helt enkelt. Jag känner mig ju inte ens motiverad att plugga just nu ändå när jag trivs så bra på jobbet..

Nu är det dags för mer vila innan det är dags för att gå till mamma och pappa och äta mat. Efter det måste jag nerförbi hallen en sväng för ett utvecklingsamtal med innebandyn.. Det får bli vad det blir, men med vila nu kanske det funkar..

Men allt funkar ju nuförtiden när jag har min man vid min sida. Alldeles snart 1 år.

Ses..

Då sitter man här..

Då sitter man här då. Parkerad i soffan. Förkyld och en aning febrig.
Uscha! Jag trodde jag skulle klara mig. Men, men.. det kunde man väl inte tro något annat egentligen heller, än att också jag skulle åka på något.
Så istället för de drygt 40 timmarna jag skulle få denna vecka, blir det nu 80% av 22 timmar.
Det ÄR skillnad. Och det svider.

Igår var det i alla fall dags för den årliga terrorn. Magnetröntgen på hjärnan. HU! Återigen var det dags för huvudet att bli fastspänt i ett plastgaller a la' gladiatorhjälm och sedan dessutom bli inkörd en, smal, liten tunnel med hela överkroppen. När man sen väl är på plats, är det dags för det dunkande malande dånet som eliminerar alla andra evetuella ljud. Sen ska man ligga där i ca 50 minuter-1 timme. Har man inte cellskräck innan, så får man det då.

De första gångerna jag skulle in i maskinen hade jag dessutom mina kramper att tänka på, tänk er att ligga fastspänd med huvudet medan kroppen krampar. Skön känsla va!?

Hur som helst så fick jag morfin den här gången och somnade t.o.m. de sista 10 minuterna..
Sen sov jag 2 timmar på soffan när jag kom hem.
Vilken pärs!

Phat Lips spelning!

Jaha ja.
Jag vet inte om jag berättat det, men Phat Lips ska spela på Warfsholm på lördag, den 24/10.
Ska bli så jäkla roligt att spela de nya låtarna som vi repat in.
Visst är det roligt att repa, men att harva och harva utan att få någon spelning är mindre roligt.
Nog för att vi inte varit speciellt aktiva med att leta någon spelning, men ändå, det är roligt när det händer!

Så på scen ca. 22 på lördag alltså på Warfsholm.
Limestone spelar efter oss (Donnerlärarnas band).
Ska bli riktigt roligt att dela en spelning med mina gamla lärare från musiklinjen.
Jag längtar..
Kom och titta! Vi behöver all publik vi kan få.. =)


Idag har vi bakat en massa. Bl.a. inför mitt lilla kalas som snart ska äga rum. Hela 24 år ska jag nämligen fylla den 4/11. Jissus. Jag trodde aldrig jag skulle bli såhär gammal.
Och det låter ju konstigt, för 24 är ju egentligen ingen ålder, men för mig är det det. Jag har ju aldrig varit så här gammal förr, det är speciellt. Även om 24 inte är någon ålder.
En massa kakor finns det nu i alla fall. Men bullar måste jag ännu göra. Och så tårta såklart!


Hoppas vi ses på Lördag! Då ska Phat Lips rock the night!

Vi ses..

Mina damer och herrar..

Mina damer och herrar...

låt mig få presentera....

Damlaget från Klintehamns IK!!!

Barapapapapa paaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!

Ja tamejtusan, VI VANN!

Och jag, Emilia Johansson fick äntligen göra mååål!!

Äntligen fick jag göra mig ett godkänt mål (har bara gjort ett bortdömt förrut).

En sån känsla slår det mesta. Fy fasiken va gutt! Den karamellen ska jag suga på ända tills nästa match..

Kan ni förstå?

Som vi harvade förra säsongen, tog förlust efter förlust.

Vi närmade oss lagom säsongen var slut och tog 1 poäng i en oavgjord sista match.

Och i lördags, då gick vi in och VANN första matchen med 5-1. Är det inte strålande?

Inte nog att vi blivit bättre, nu har vi fått lite självförtroende också. Nu jäklar ska det liras!

Det känns helt fantastiskt bra, och det finns så många jag vill nämna som gjorde en extra bra match, men det blir ju nästan hela laget som jag får skriva med då, så jag struntar i det.. =)

Nu är det hela 4 veckor till nästa match. Vi kommer bli det första laget som får spela på Klintehallens nya golv om allt går enligt planerna. (planerna, ha ha) Lördagen den 7 november, kl.13 är det dags att möta det andra Endre laget, dom har nämligen 2 lag i vår serie. Dom kallar sig Endre Ungdom A och B. Vi mötte lag B i lördags och ska möta lag A den 7/11 i Klintehallen.

Räkna med en kanonmatch!

Idag är det måndag. Och jag är ledig första dagen på vääldigt länge. Förutom lördagen då.

Söndagen jobbade jag i stan, 8-19.

Idag blir det en skön dag, lite småpyssel, kanske lite tvättgöra. Och jag tror nog att dammsugaren kommer att åka fram den med..

Ikväll är det träning! =)

Chip å Hajk.

säsongspremiär

Har ni sett vilken snygging jag har? =)





Jösses, det är verkligen fullt upp.


Och jag gör mitt allra bästa för att inte förlora tid med min man. Men jag kan ju inte hoppa över saker som ger mig glädje här i livet. Som sången t.ex.. Nu är det visserligen i 3 arrangemang som jag håller på med sången, men det är ju såå roligt. Sång, innebandy och jobb. Det är väl det som dagarna fylls med nu. Och jag är så glad att jag får jobba. Det känns så skönt att gå till jobbet. Att inte sitta hemma och häcka hela dagarna. Och att gå och handla för att man inte har något att göra.. Nu hinner jag knappt handla..





Jag hade 2:a sånglektionen med Lucinda idag. Det var ännu bättre den här gången. Men man slappnar ju av mer och mer för varje gång och då blir det ju mycket lättare och roligare såklart.. Det är i alla fall helt klart värt 150:-. Det är väl spenderade pengar tycker jag.





På lördag är det säsongspremiär i Södervärnshallen för KIK's damlag. Jag kommer va så nervös så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag är redan nervös.. Men kom gärna och titta! Vi spelar klockan 12.15.





Och på söndag blir det jobb i stan. Känns skönt. En söndag med 11 timmar ger bra betalt.





Jag ger mig för nu. Jag är trött och ska upp å jobba imorrn. Och imorgon är det FREDAG!





Puss & Kram.