Märker hur jag skjuter det framför mig..

Ja, det gör jag verkligen. Jag vill verkligen inte börja packa förrän jag måste.
Att vara ifrån Fredrik i 6 dagar känns ju som en evighet.
Jag vill ju så in i bänken börja plugga, men jag vill mycket mindre vara ifrån Fredrik. Han är ju min stöttepelare här i livet. Egentligen skulle jag vilja ta med honom, men han kan ju inte lämna jobbet en vecka. Han får följa med någongång när jag inte ska vara uppe lika länge. Men jag kommer sakna honom..
Fredrik ät den som alltid hjälper mig när jag har problem. Han ställer upp och hämtar och skjutsar, följer med ditt doktorn. Han liksom löser de bitarna som gör att det man ska göra kommer fungera.

Min mage har förövrigt gått i strejk. Jag har ätit så mycket fibrer de senaste dagarna så att min mage har satt tvärstopp. I morse fick jag gå hem från jobbet för att jag hade så ont i magen. Då var det tur att jag ännu har kvar Microlax från i somras. Jag försöker å dricka mycket vatten för att det inte ska ta stopp, men det verkar inte fungera nå vidare. Eller så ska jag dricka mer helt enkelt. Men jobbigt är det. Magen är ju en sån stor del av kroppen, när den inte fungerar, fungerar inte resten av kroppen heller..

I eftermiddag ska jag på synundersökning. Jag ska kolla om all migrän som börjat igen beror på synen eller om det är något annat..